Susanne är forskningssjuksköterska på Centrum för neurologi
Engagemang och ett självständigt arbete, men även patienterna och kollegorna: det är vad som driver Susanne i jobbet som forskningssjuksköterska för multipel skleros vid Centrum för neurologi inom Akademiskt specialistcentrum.
Hör Susanne berätta om sitt jobb i den här filmen. Du kan också läsa en utskriven version av vad som sägs.
Hej!
Jag heter Susanne och jag är forskningssjuksköterska på Centrum för neurologi och jobbar med patienter som har multipel skleros.
Vad jobbet driver dig?
Jag kan väl säga så här. Allting börjar med att vi får ett studieprotokoll. Då måste jag gå igenom det. Nu görs studien likadant på alla ställen i hela världen. Men jag måste se att det är görbart hos oss.
Patienterna har ju ett liv också, så att vi måste få in det här i patienternas vardag utan att göra för stora anspråk. Jag menar att de flesta patienterna gör ju besök som är två till tre timmar långa hos oss, så det är en stor insats som de gör.
Det är mycket logistik. Vi ska ha x antal doktorer på plats, sköterskor, patienter, kanske magnetkameraundersökningar och andra enheter som ska vara involverade, och allt ska göras tillsammans mer eller mindre.
Det tror jag är drivet för mig: att vara den här spindeln i nätet. Jag känner att jag blir en fast kontakt, förhoppningsvis en trygghet som de kan vända sig till. De har ett direkttelefonnummer till mig och vi har en kontakt under ganska lång tid. Någonstans mellan fem till femton år beroende på studie. Men det är sällan vi tappar patienter i våra studier, utan de fullföljer faktiskt och det är jag jätteimponerad av.
Vad tror du att det beror på?
Jag tror att patienterna… jag tror att de känner sig väl omhändertagna hos oss. Varför skulle de annars komma tillbaka?
Man kan läsa sig till om multipel skleros, om MS-symptom och MS-behandlingar men det är av patienterna som vi får kunskapen om hur det faktiskt fungerar. Det är olika från olika personer.
Har det blivit annorlunda att få diagnosen multipel skleros nu än för kanske 15 år sedan?
Ja, det måste man ju säga eftersom vi har mycket bättre behandlingsmetoder idag som bromsar sjukdomen. Så det är klart att det är stor skillnad.
Vad får dig att stanna?
Det engagemang som jag tycker att vi har. Alla arbetsuppgifter, mitt självständiga arbete, patienterna, kollegorna. Ja, jag trivs helt enkelt på min arbetsplats.
Tack, Susanne!