Daniel Uppström, koordinator Beroendecentrum

Vad i jobbet driver dig?

Vi jobbar med en patientgrupp som har en rätt mångfacetterad problematik. De är alltså i behov av insatser från flera olika plan, från flera olika aktörer. Just den biten, att kunna samordna det och kunna göra det på ett sätt där patienten faktiskt får nytta av vården, har den nära sig och får den när de behöver den – det är den stora utmaningen.

För allting finns där. Alla aktörer finns där, men vi ska få det till att fungera tillsammans utifrån patientens fokus.

Vad känner du att ditt jobb ger patienten?

Ja, alltså… jag träffar inga patienter i min vardag. Jag jobbar med utveckling av verksamheten, som i grund och botten handlar om att göra vården tillgänglig för våra patienter.

Jag kan ta som exempel: På våra kriminalvårdsanstalter här i Sverige finns ett stort antal patienter som är beroende av heroin. Tidigare fick de inte behandling för sitt heroinberoende under tiden de satt på anstalt. Vi nådde dem helt enkelt inte.

Så det vi gjorde var, att vi skapade en organisation där våra doktorer, där våra sjuksköterskor, åkte ut till anstalterna och träffade patienterna där. Vi kunde börja behandlingen på plats, inne i anstalten. Vi kunde förbereda patienten för livet i frihet.

Efter frigivningen så kommer de till oss på våra mottagningar och fortsätter behandlingen där. Och där – där kan jag känna mig så oerhört nöjd: när jag ser våra medarbetare träffa patienterna ute i väntrummet, ge dem en bra behandling och då känner jag verkligen att jag bidrar till patientnyttan. Trots att jag inte träffar en enda patient.

Vad är det bästa med ditt jobb?

Det bästa med att jobba inom Beroendecentrum Stockholm, det är nog att vi hela tiden har chans till utveckling av verksamheten. Det står faktiskt aldrig stilla: ser vi ett behov så kan vi jobba mot att möta det behovet som patienterna har.