Vad är det med SLSO som har fått dig att stanna i så många år?
Det är ganska många saker egentligen. Det är att det känns som att vi gör en jättestor skillnad för ungdomarna. Vi jobbar i samverkan tillsammans med socialtjänsten och vi jobbar enligt processkartorna så att vi gör då basutredning eller fördjupade bedömningar och där kan vi också fånga upp dåligt mående hos de här ungdomarna som kanske inte kommer fram.
Hur ska man förklara det som inte syns annars? Det kanske inte har fångats upp tidigare, men där vi gör det. Narkotikan tar sig in överallt. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har eller hur lite pengar du har, den ställer till det för en. Då är det så bra att vi finns här.
De flesta av dem är kanske precis i början av sin karriär kring droger och det är där vi hoppas på att vi kommer in och fångar upp dem mycket, mycket fortare.
Ibland kan det också vara saker som händer i familjen tänker jag. De blir ett symptom på att någonting inte riktigt står rätt till hemma heller. Då kan vi fånga upp familjen, hela familjen.
Men det som också är jättekul med det här jobbet är att ibland när föräldrarna har varit hos oss, de ringer sedan tillbaka och säger ”Du, nu ringer på grund av lillebror som jag är orolig för. Tror du att vi skulle kunna få en tid?”
Det känns ju jättefint. Då har de blivit rätt bemötta. De har fått den vård de behöver för att också lugna sig som föräldrar. De får det stöd och hjälp som de behöver ha, och sen kommer de tillbaka. Det ger oss ett väldigt gott betyg tänker jag.
Nu när du har jobbat i SLSO så här många år, tycker att du har koll på organisationen?
Ja, min organisation Beroendecentrum har jag koll på. Nej, full koll har jag verkligen inte, men min egen organisation, den har jag bra koll på.
Om du tänker tillbaka på hur vi arbetade för 20 år sedan och jämför med i dag: Vad tycker du är den stora skillnaden?
Den stora skillnaden är att vi skriver ju massor med journaler i dag, som vi inte gjorde på samma sätt förut. Vi hade sekreterare som skrev åt oss. Vi dikterade faktiskt.
Vi har mycket mer journalmallar som vi jobbar efter. Det har också kommit uppifrån att vi ska KVÅ-koda. Det är också att säkerställa kvalitén till våra patienter. Att de ska få hjälp för det de söker för. Det ska bli en mer likvärdig vård.
Det tänker jag, att det har nog blivit mer utkristalliserat med åren och så var det inte förr. Nu gör vi det vi ska göra enligt vårdprocessen som där vi jobbar efter ramar. Hur och vilka frågor, vilken bedömning vi ska göra så att alla gör samma bedömningar.
För att patienterna oavsett var de kommer i Sverige eller så, så ska de kunna mötas och få samma vård och behandling, likvärdig i alla fall.
Jaha, min tid! Jaha, jag tänker SLSO. Rent spontant tänker jag så här: jag trivs ju jättebra för SLSO är en bra arbetsgivare och man behöver inte försvinna iväg till andra organisationer eller så. Oftast så finns ju utveckling där man är.
Har man omhändertagande chefer, som jag har, och man står och flaggar att vänta nu, det här blev inte så kul. Kan vi göra något annat? Det finns alltid utveckling och de ser alltid till att skapa någonting nytt i så fall.
Jobbet blir inte tråkigare än vad man gör det. För det finns massor av roliga saker att göra.
